Harlequin kände sig tryggare i det område som för henne var namnlöst, men som i själva verket var Mardouf. Inga starka dofter som markerade revir, utan detta var det närmaste fristad hon hade kommit på ett tag. Fristad, med tanke på hur vackert landskapet var. Hon befann sig vid Mardoufs högsta punkter, det vill säga, ovan ravinen. Det var kanske inte lika spektakulärt att vandra omkring just där, jämfört med att kunna följa den trolska flod som klöv naturen nedan. Hon visste bara spontant inte ...
↧