Det bevingade vargdjuret. Ja, hon. Den lilla, knappt befintliga varelsen som hänger lealöst med kroppen utför avsatsen. Med frambenen som dinglar livlöst av vindens galopperande genom klyftan.
Det är långt ner. Otroligt långt ner. Så pass att det inte går att urskilja mer än den flod som rinner genom skåran. En tunt, blått sträck. Skulle man falla så skulle man gå sin död till mötes, det vill säga, om man inte har någon cool kraft som får en att magiskt sprattla upp genom det tomma utrymmet ...
↧