Världen hade, beskrivet milt, betett sig synnerligen märkligt under den senaste vintermånaden. En fullmåne hade stigit, varande i vad som tycktes vara en evighet. Den hade tappat sin vita klädnad och blivit röd som vallmoblommorna han mindes ifrån sin barndom på Solstäppen, innan den bleknat bort och åtminstone den återgått till det normala. Det, hade däremot inte resten av världen. När sedan floderna hade färgats till blod hade Ceylon nästan vänt om tillbaka mot Sienna. Slutligen hade han låtits ...
↧