[Reserverad för Cuywendz och Bivlinde :'D]
Den stora sprickan i marken liknade mer en bottenlös avgrund i nattens mörker. Visserligen var månen uppe på himlen, men den steniga omgivningen slukade allt ljus istället för att reflektera det, vilket fick skuggorna att bli långa och ogästvänliga. Och klyftan i marken fortsatte att gapa, väntandes på något som var dum nog att gå för nära så att marken kunde sluka denne.
Hela området var kallt. Hårt och kallt. Och mörkt. Ogästvänligt. Som om allt ...
↧