Solen hade passerat sin högsta punkt på himmelen och förmiddagen hade för länge sedan övergått till eftermiddag. Hösten hade anlänt och med den en kyligare temperatur. En kall vindil for över Numoorislätten. Den ryckte lekfullt i trädens löv och drog då och då bort enstaka blad utav ren illvilja. Vinden förde med sig de dansande löven bort från sitt hem och ut över okända marker. Snart kunde de kidnappade och deras förövare skåda det stora ärret i marken. Där släppte viden av dansöserna för att ...
↧